Under min arbetsvecka i hemstaden Kiruna förra veckan, nåddes jag av det sorgliga beskedet att vår nestor i älvfararskaran Lars Bäcklund (1928-2019) lämnat oss i den aktningsvärda åldern av drygt 90 år.

Jag hade personligen den stora förmånen att som instruktör medverka i utbildningen, då Lars Bäcklund valde att ta steget till att lära sig manövrera en forsbåt. Det var försommaren 1986 då Lars tillsammans med en grupp intresserade hade anmält sig till utbildningen som på sikt skulle ge behörighet till kommersiellt forsränningscertifikat.

Redan från start utmärkte sig Lars, eller ”Lasse” som vi alla sade till honom. Förmodligen berodde detta på att han var betydligt äldre än sina kurskamrater. Han kunde redan då i kraft av sin ålder, vara far eller farfar till dem. Som instruktör, beundrade jag Lasses driv och prestigelöshet som präglade honom. Ganska snabbt förstod vi alla att Lasse var i besittning av en omfattande kunskap, vad gällde organisation och logistik. Detta bottnade med största sannolikhet i hans långvariga ideella föreningsarbete, vilket även var en av anledningarna till att han valde att skaffa behörighet för att köra forsbåt i kommersiell trafik.

I hans ideella arbete för Masungsbyns forspaddlare, såg han möjligheten att kunna locka sponsorer till föreningens omfattande ungdomsarbete, genom att kunna erbjuda älvturer. Därför var förarbevis nödvändigt. Sådan var han. Han såg möjligheten, satte upp mål och genomförde detta. Lasse var starkt präglad av det ideella föreningsarbetet, och framstod som en förebild för det oegennyttiga arbetet som just detta innebar.

Under de senaste åren har det genomförts en återträff varje sommar för alla licensierade forsrännare. När vi samlats i Jukkasjärvi på morgonen, alltid under lördagen i samband med Kirunafestivalen, så stod han där,  oftast först av alla. Det som utmärkte Lasse dessa tillfällen var hans punktlighet och noggrannhet, sannolikt präglat av ett långt arbetsliv, fyllt av säkerhetsarbete och punktlighet. En annan detalj var hans klädsel. När vi andra kom till veteranträffarna med vad vi i all hast kunnat hitta i vår garderob, så stod Lasse där prydligt klädd i den utrustning som han erhöll i samband med examen i forsrännarutbildningen – 1986.

Lars ”Lasse” Bäcklund (1928-2019) Foto: Curt Persson 2016.

Sista gången Lasse var med oss på älven, hade han fyllt 87 år och skulle några veckor senare, den 27 juli, fylla 88 år. Visst märkte vi alla att han börjat visa ålderstecken, men på älven levde han upp och deltog i samtalen och de ofta dråpliga berättelserna från alla våra älvfärder. När vi nådde rasten var han före oss andra på plats och började göra upp eld, fördela smörgåsar och se till att vi andra hade det gott.

Våra tankar går i första hand till Lasses familj, som han alltid värnade. Men vi känner även en stor tacksamhet att vi fick färdas på älvarna tillsammans med Lasse. Tacksamheten att vi fick ta del av en lång livserfarenhet och klokskap som formar ett liv, och många förtroliga samtal dagar och nätter vid en fritt strömmande älv.

Vila i frid Lasse, och låt strömmarna föra dig vidare mot havet längs livets älv.

Curt ”PaurankinCurt” Persson