Två jubileer vid samma veteranträff blev det då veteranerna åter samlades för en heldag på livets älv – Torneälven.

Så var det dags igen för den efterlängtade veteranträffen för ärrade älvfarare. Lördagen den 29 juni klockan 09.00, samlades ett tjugotal förväntansfulla älvfarare i Jukkasjärvi i akt och mening att genomföra den tionde veteranträffen. Veteranträffarna startade redan 2013, men tog ett uppehåll under pandemin, varför denna gång var ett tioårsjubileum för arrangemanget. I augusti månad 2024 är det dessutom 45 år sedan fyra av oss, körde Kengisforsen.

Som tidigare veteranträffar så började veteranerna samlas vid IceHotel på lördagsmorgonen. Likt tidigare sammankomster så startade samtalen tämligen omedelbart, bara för att avbrytas av hejande, handskakningar och kramar, när veteranerna droppade in, en efter en.

Efter en dryg timmes oupphörligt kacklande, började varje älvfarare att utrusta sig. Våtdräkt, våt-sockar, hjälm och flytväst, skall alla ha – säkerheten först. En kan inte låta bli att tänka på hur det var när vi startad allt, för snart 50 år sedan. Visserligen den tidens säkerhet, men långt ifrån dagens säkerhetsutrustning.

Sedan var det dags för att stiga ombord i den långa träbåten lastad med två gummiflottar, som skulle ta oss först till Ahamukka för att bogsera ytterligare en gummiflotte på släp. Därefter transporterades hela konkarongen till Luspaniva. Platsen där vi omgrupperade och satte oss i gummiflottarna.

När vi kommit in i den första större forsen, Luspakoski, så var vi samtliga inne i en tidlös resa. Varje liten ström, varje fors och varje sel, upplevdes som gamla bekanta vänner, mer eller mindre bekanta, beroende på den enskilde älvfararens minne och upplevelser.

Just de olika forsarnas och selens namn, beskriver oftast hur den aktuella platsen är beskaffad. På de äldsta kartorna går att utläsa de flesta originalnamnen, på de olika ställena längs älven. Här ett utsnitt ur en karta upprättad 1736, där de olika mest betydelsefulla forsarnas namn är markerade.

Vid den obligatoriska lunchrasten på en ö i den långa forsen Saarikoski, fick vi nyfångad halstrad sik och en brödklämma med rökt älghjärta. Siken var fångad i Torneträsk två dagar innan veteranträffen, av Tommy Siikakoski Johansson. Efter detta nybakad blåbärskaka med kaffe och det traditionella älvfararsockret. Vid lunchen ville samtalen aldrig ta slut, och det fortsatte i gummiflottarna när vi la ut igen, för att ta oss an sträckan fram till Paurankikoski.

I samband med lunchrasten, uppmärksammades även ett 45-årsjubileum. Det var i augusti 45 år sedan veteranerna Yngve Bergqvist, Hans Laggen Lagerqvist, Tommy Emanuelsson och Curt Persson, rände Kengisforsen.

Strax innan vi skulle gå in i den största forsen, gick två flottar iland på den norra sidan, för att pumpa in mer luft i de olika pontonsektionerna. Det är viktigt att ha ”lagom” med lufttryck, för att flotten skall kunna manövreras säker i den stora forsen.

Paurankikoski var som vanligt en fantastisk upplevelse, trots att en kört och åkt i forsen i snart 50 år. Hon är aldrig likadan, eftersom vind, vattenstånd, temperatur, passagerare och utrustning påverkar hela körningen. Kanske är det just detta som är den stora upplevelsen, att det aldrig är likadant.

Denna gång så lyckades en av oss veteraner slungas ur gummiflotten, då vi träffade storvågen i Portinen, den svåraste delen i hela Paurankikoski. Den våldsamma vågen slog in med enorm kraft, och vi tre som satt främst slungades bakåt med stor fart. En av oss föll bakåt i båten. En fick vågen rakt mot kroppen och kameran, och en föll över bord. Händelsen upplevdes inte obehaglig på något sätt. Den samlade erfarenheten av alla i flotten, agerade instinktivt, och på några sekunder hade den som föll över bors dragits upp igen. Alla älvfarare som innehaft licens för att köra forsränning, har genomgått oändligt många timmar av övning och skarpt läge, för att kunna hantera händelser av detta slag.

Väl framme i Pirtilahti, togs den traditionella gruppbilden innan återfärden till Jukkasjärvi startade. Framme i Jukkasjärvi avrustades, badades bastu, och hela träffen avslutades med en god middag bestående av fjällröding.

Vi veteraner ser redan fram emot nästa års träff, då vi får färdas på livets älv – Torneälven.