I en serie återkommande korta nedslag, skall här på sidan den moderna forsränningens historia försöka beskrivas. Nedslagen kommer förmodligen att inte läggas in på sidan i en kronologisk ordning, men som sammantagen helhet skall den första tidens forsränning belysas. Har du egna minnen från denna första tid – kommentera gärna.
Trevande försök
Den moderna forsränningen som vi känner den idag på 2000-talet, startade i slutet av 1970-talet av en grupp personer med ett gemensamt intresse för hembygden och älven, som ett levande väsen. Vid Hembygdsgården i Jukkasjärvi startades i hembygdsföreningens regi en kanotcentral 1975, vilken kom att vara Sveriges nordligaste kanotcentral. Anledningen till att denna kanotcentral för uthyrning och utbildning startades, var det ökande intresset för paddling genom den rikstäckande kampanjen ”Kanotvåg”.
Kanotinstruktörerna Tommy Johansson & Curt Persson, instruerar en jägarpluton. Foto: Sven Dräckes
Den då aktiva kanotklubben Kiruna Långfärdspaddlare, KLP, var vid samma tid i full fart med att rekognosera alla strömmande vattenleder inom Kiruna kommun – ett gigantiskt arbete. Detta arbete låg till grund för att öka möjligheten och intresset att färdas längs vattensystemen, på ett säkert och välplanerat sätt. Kanotcentralens verksamhet sköttes av två ynglingar, Tommy Johansson och Curt Persson. Johansson och Persson hade varit på en veckolång kurs i Eskilstuna, för att lära sig de grundläggande paddelteknikerna för kanadensare. Kursen tillsammans med tidigare erfarenheter och kunskaper om att färdas på älven, gjorde att en bred kompetens kunde grundläggas i verksamheten.
Jägarsoldater lär sig grunderna i hantering av kanadensare. Foto: Sven Dräckes
Förutom ortsbor och turister nyttjade även dåvarande Lapplands jägarregemente kanotcentralen i Jukkasjärvi, för att utbilda rekryter i konsten att färdas i de många och ibland högt forsklassade vattendragen inom Kiruna kommun. Det var en riktig utmaning för de då blott femton- och sextonåriga kanotinstruktörerna att föra befäl över jägarplutoner.
Tommy Johansson instruerar hur ett enkelt drag genomförs. Foto: Sven Dräckes
Kanotinstruktörerna Persson & Johansson visar hur man tar sig upp när kanoten vält och hur man tömmer den. Därefter fick jägarsoldaterna göra samma övning. Foto: Sven Dräckes
I samband med att kanotcentralen öppnade genomförde dåvarande föreståndaren för hembygdsgården Yngve Bergqvist, turer efter Torneälven, från Jukkasjärvi till i första hand Sokkakielinen och Talvimaa. Bergqvist använde sig då av en dubbelkajak av modell havskajak. Turerna var uppskattade men begränsningen låg framförallt i småskaligheten och ett någorlunda krav på medföljande gästens paddelvana. Claes Dahlberg, vid tillfället Nordkapsguide sedan några år, hade kontakt med Yngve Bergqvist med anledning av besök vid Hembygdsgården med turister. Dahlberg föreslog då att man kanske skulle kunna utveckla dessa älvturer med att i stället använda gummiflotte.
Gummibåten han åsyftade var en båt som bland annat använts vid flodexpeditioner i Nepal. Båten som användes var av fabrikatet Avon och var egentligen från början konstruerad för den engelska marinen, där den skulle användas i första hand som landstigningsbåt. Dahlberg övertalade Bergqvist om att göra ett försök i Torneälven. Det bestämdes att man skulle göra ett försök att släppa ned gummibåten för en lämplig fors i Kiruna, eftersom det mesta av strömmande vatten var inventerat. Ett reportage om detta var infört i Båt Nytt nr:13, 1978. s. 42-44.
Försöket skulle genomföras med båten sommaren 1977 i Torneträsks utlopp Tarrakoski, eftersom denna fors enligt klassificeringen var rankad som en svår femma och tämligen ofarbar i dess södra parti enligt kanotskalan. Grundtekniken att köra med gummibåt i starkt strömmande vatten, kan spåras till två olika aktiviteter. Dels den så kallade Österbottniska släppningen. Denna kan beskrivas som att man sitter med ryggen mot forsens riktning och ror mot strömmen. Tekniken var väldigt vanlig i de många skogsälvarna i norra Finland och Sverige. I viss mån användes tekniken även i samband med flottningsarbeten i norra Sverige.
Den andra aktiviteten ligger närmare i historisk tid, och kan tillskrivas William Mc Ginnis. Mc Ginnis utvecklade tekniken för just gummibåt och drev även på materialutvecklingen för tekniken. Forsränning som sport fick därför ett massivt genombrott i USA och Kanada under tidigt 1960-tal, där det bildades olika skolor för utbildning och företagande. Därför var det kanske naturligt att det första släppet i Europa gjordes i en historisk miljö, där kunskapen om att färdas längs älvarna funnits i hundratals år.
Försöket gick bra och båten av modellen Avon Adventure, köptes av hembygdsföreningen. Därefter satte man igång att övningsköra med båten otaliga resor resten av sommaren, och började i blygsam skala köra kommersiellt sommaren 1978, först i Europa. Gruppen som startade och utvecklade den moderna komersiella forsränningen med utgångspunkt från Jukkasjärvi var Yngve Bergqvist, Hans-Åke Lagerqvist, Tommy Emanuelsson samt Curt Persson.
De fyra som startade forsränningen trettioåtta år efteråt. Från vänster Curt ”Paurankin-Curt” Persson, Hans ”Laggen-Linkka” Lagerqvist, Yngve ”Tarra-Bergqvist” Bergqvist samt Tommy ”Luspan-Emma” Emanuelsson.
Publicerat av Curt Persson | Filed under Okategoriserade
Veteranforsränning 